Peter har ordet...

Jag lämnar här över tangentbordet till min man,

som har nåt fint att berätta...

Varsågod Peter!

När man blir pappa för första gången studsar känslor och tankar runt i huvudet på ett sätt som gör att det är svårt att riktigt identifiera dem. Jag minns dock några av tankarna jag hade när förlossningen var över och Johan låg där på Camillas bröst och sov. En av tankarna var att Jag skulle försöka att aldrig göra honom besviken...En annan var en fundering över hur det där lilla knytet , som var Johan, skulle kunna bli stor nog att följa med och fiska och jaga..

Nu har i och för sig båda grabbarna följt med ut i skogen tidigare, men då har det inte handlat så mycket om jakt, utan mer om fika vid brasan och skogstillvänjning. Nu blev det i alla fall så att johan frågade mig igår kväll, ifall han kunde få följa med mig ut i skogen idag. Jag skulle släppa Bellman och förhoppningsvis få höra ett ordentligt hardrev. Jag var lite fundersam. Det skulle ju inte gå att bara åka hem och lämna hunden i skogen ifall J skulle lessna. Och en hund som jagar kommer sällan tillbaka precis när det passar husse, men jag sa i alla fall ok.

I morse väckte jag försiktigt Johan och han vaknade lätt och klättrade ur sängen. Vi satt strax i bilen, och förväntningarna från J var ganska höga. Redan på väg ut till jaktmarkerna såg vi två rävar som jagade i vägkanten. Spännande! Fast båda hann försvinna innan jag fått fram kameran.



Det första vi såg när vi kom fram till skogarna där jag jagar var två tjädertuppar som promenerade fram på grusvägen. En dök ner i diket, men den andra fastnade på den här bilden.




Precis innan vi kom fram till det ställe vi skulle parkera sprang ytterligare en tjädertupp över vägen. Här har vi parkerat, tagit på ryggorna och satt igång hundpejlen. Bellman virrade fram och tillbaka och kände förmodligen fågellöpor överallt..




Minusgrader och tidig morgon. Inga handskar i packningen. Vi letade fram en tjärstubbe och tände dagens första brasa. Skönt! Vi passade också på att äta lite choklad, dricka te och färglägga en målarbild.




J - Men pappa, är det bara så här du gör när du jagar?
P -Tja, men det blir ju lite mer spännande när hunden börjar driva, försökte jag förklara....
J -Det gör inget. Det här är jättemysigt i alla fall....
"Man smälter ju inombords trots minusgraderna"




När Bellman kom tillbaka gick vi vidare och när Bellman sedan hittade något som luktade spännande drog han ivä över ett hygge. Där gjorde vi brasa nr 2. Vi hann knappt plocka fram smörgåsarna inna vi hörde hundskall som drog iväg i fjärran. Två kilometer, spikrakt norrut.....Knappast hare. Efter en timme ungefär var hunden tillbaka igen. J och jag satt och pratade hela tiden. Oj så trevligt. J trampade ner i ett djupt hål också, och blev sjöblöt om en fot, men han klagade inte det minsta. han visade upp hela sitt bästa register hela förmiddagen.



Jag funderar dock på att komplitera pojkarnas jaktklädsel med en röd keps... på bara några meters håll är det svårt att finna en liten pojke om man släppt dem med blicken i några sekunder.



På hemvägen såg vi ytterligare en tjädertupp och vi blev lite sugna på att prova att jaga fågel innan vi lämnade jaktmarken. Vi stannade och lockade järpe med visselpipa och det tog inte lång stund innan vi fick skjuta en. Den tog vi tyvärr ingen bild på. Johan tyckte det var en mäktig smäll, och han var väldigt ivrig när vi skulle hämta fågeln. När vi satt i bilen såg vi den här snygga tjäderhönan i vägkanten. Snacka om lyckad jaktpremiär för J. Vi såg massor av djur, hunden drev, fikar var gott och solen sken...Jag ler fortfarande och känner mig jätteglad över att lillebror redan bokat in att få följa med nästa helg!



Nu lämnar jag över tangentbordet till nyblivne jägaren, Johan.

-vi sköt en järpe också såg vi 5 tjäder tupar.

♥-----------♥----------♥

Tack för er jaktberättelse Peter och Johan...

Nästa vecka blir det nog Alfons tur:-)