onsdag 1 juli 2015

Mitt i naturen

Ljum afton.
Svalt vatten.
Tystnad...
En gök.
Taltrastar.
Tre kajor flyger ovanför mitt huvud - vingslagen är allt som hörs...
Skogsdoft - mossa, lingonris, skvattram...
Dagsljus OCH fullmåne!
Fisk som vakar alldeles intill!
Vadarbrallor på, och kasten blir bättre och bättre...

Jag tror aldrig jag känt mig så "Mitt i naturen" som ikväll!


 
...och ett fint hugg fick jag! Men icket att jag lyckas dra upp fiskrackaren!



söndag 31 maj 2015

Mors dag

Mors dag...
Igår kom jag ihåg att det var idag, men i morse kom jag på det först då min familj kom å sjöng
"Du är så fin och vi tycker om dig" med frukost och present på sängen!
Kanske är det inte en dag som måste firas, men visst är det fint att den koms ihåg,
det kan jag inte förneka... 
 
Jag har funderat en hel del över hur det är att vara just "mor" och om jag gör ett hyfsat jobb eller inte?! All min ängslan till exempel - den kan knappast komma på pluskontot!
 
Från det att de låg i min mage har jag oroat mig för att de ska dö ifrån mig på ett eller annat sätt!
Som små pyttebebisar har jag vakat över deras andning, mosat maten och skurit allt i minibitar, allt för att kvävningsdöden skulle undvikas! Johans två första levnadsår satt jag aldrig ner och såg ett TV-program då jag, med några minuters mellanrum, var tvungen att gå och kolla att han andades. I slutet av år två föddes Alfons och vid det laget var jag en ganska sliten och trött person som inte riktigt lyckades upprätthålla samma militäriska disciplin på bevakningen... Jag grät och förstod att Alfons  sannolikt skulle dö för att jag var så trött att jag glömde kolla honom var femte minut...
 
Nu är de 10 och 12 år gamla. De har, tack och lov, överlevt så här långt...
Jag är inte längre orolig för att de ska sätta i halsen... inte så ofta i alla fall...
 
 Nu handlar oron om andra saker:
Farliga människor, farlig trafik, ojusta kompisar, onyttig mat, spelberoende,
frånvaro av fysisk aktivitet, hål i tänderna, skolresultat...
Jag är rädd för att jag, i min ängslan, inte låter dem utsätta sig för situationer de måste klara sig ur... Att jag inte låter dem vara "Ronja Rövardotter" som
 "aktar sig för djävulsgapet, vildvittror och grådvärgar"!
 
De skulle klara det!
 
Det är jag som inte riktigt klarar av det...
 
Mycket på minuskontot alltså...
 
Pluskontot då?!
 
Johan och Alfons är två fantastiska pojkar.
Omtänksamma.
Snälla.
Roliga.
Smarta.
Kärleksfulla.
 
...väldigt mycket kan de tacka sin far för, men nåt kanske jag också har gjort rätt?!
 
Alfons                och              Johan
 
Att få vara er mamma är verkligen det allra vackraste som hänt mig!
Ha tålamod med mig snälla ni, jag gör oftast så gott jag kan!
Tack för att ni finns och tack för en fin "Mors dag"!
 
Jag älskar er hela dagen, hela natten.
alla dagar, alla nätter,
till evigheten och tillbaka och hela vägen runt!
 
Glöm ALDRIG det!
 
//Mamma
 


torsdag 12 mars 2015

Dagens asgarv!

 
Ok... jag känner mig en smula krasslig!
 Inte flunsa, ånej... lite krasslig och ömtålig bara!
 
Peter ringde hem och berättade att kidsen ville grilla korv till middag. Jag tackade nej (ville stanna i sängen) och fick erbjudandet att han skulle köpa med en sallad från ICAs salladsbar till mig.
 Ett erbjudande jag glatt tackade ja till.
 
Övriga familjen gick ut och grillade, jag masade mig ner till min sallad.
 
Oh! Den var härlig!
 
Couscous
Vildris (tror jag)
Fetaost
Skinka
Grillad kyckling
Kycklingspett
Kräftstjärtar
Pasta i nån krämig sås
Oliver
Några bönor
 
JÄTTEGOTT!!!
 
...men det är uppenbart att min uppfattning av begreppet "sallad" skiljer sig ganska mycket
från den uppfattning Peter tydligen har! :-D
 
Jag tog ingen bild...
Ett "Instamoment" jag aldrig får igen!!!