Lindgrens on ice!

Vädret var väl inte lika ljuvligt idag som igår, men vi packade i alla fall

ihop lite pimpelgrejjor och gick ut på isen...



"Komsi, komsi rödingarna!"





Huset sett från isen.
En enorm fördel med att bo bredvid älven,
är att det är lätt att gå in när man fryser:-)




Obligatorisk fikapaus.
Kaffet kallnade skitfort!





The Lindgrenboys on ice, å se sån stil dom har!!!

 

Vi var väl ute en timme, sen var vi ganska nöjda!

Det blåste rätt bra...

Nu väntar sedvanliga söndagsgöromål, som tvätt, städ och annat smått och gott!

Jag hoppas också på att få läsa vidare i "Vargbröder" för Johan. En bok vi köpte igår och som verkar urspännande och bra!

Ha en bra vecka kära du:-)

Jubileum!

Igår, den 23:e februari, var det 10 år sedan Peter och jag blev ihop!

Det ville vi fira förstås!

Vi är ganska bra på att "fira" saker, och då gör vi det oftast med smörgåstårta.

När vi vill fira ordentligt blir det champagne till:-)

Så här gick det till när vi träffades:

(som om det är intressant egentligen?!)

Av ett par kompisar blev jag bjuden att komma med på en jobbfest som dom skulle ha en fredagkväll inne i centrum. Jag minns att jag egentligen var ganska osugen på att gå, men jag for i alla fall.

Det var mycket folk på festen, och bland dessa fanns Peter.

Vi hamnade i samspråk på festen, och på puben som vi senare gick till. Det var trevligt!

När det var dags att gå hem skrev Peter sitt telefonnummer på ett avrivet cigarettpaket, och gav mig...

Nu känner jag mig själv så pass väl att jag visste att jag inte skulle våga ringa, så jag ryckte åt mig pennan och skrev mitt nummer på andra sidan och lämnade tillbaka lappen! Han såg snopen ut!

På lördagkvällen var jag precis på väg till några vänner på middag, när telefonen ringde. Jag kände inte igen numret, och anade att det var Peter så jag svarade inte... Varför?

Jo, därför att min skjuss stod utanför och väntade, och det skulle låta som världens sämsta ursäkt att slippa prata med honom, om jag sa att jag var på väg ut! Han lämnade dock ett meddelande, så på söndagen ringde jag honom och vi gick på NK och fikade!

Nu var ialla fall jag lite intresserad...

Ett par dagar in på följande vecka talades vi vid, och Peter hade blivit rejält förkyld. Han var sjuk och hemma från jobbet. En dag (kanske onsdagen) gick jag ner på stan, handlade en påse clementiner, en ask "Emser" och en Bamsetidning, och sedan ringde jag och frågade om jag fick komma och hälsa på?! Det fick jag! Jag överlämnade mitt "hemma-från-skolan-kit" och drack lite kaffe en stund.

När jag skulle gå undrade Peter om jag ville komma och se melodifestivalen med honom på lördan, och så blev det... Det var den 23 februari 2001, och "Lyssna till ditt hjärta" vann!

Jag blev kvar där hos Peter, och sedan dess har vi i princip bott ihop!

I augusti 2001 förlovade vi oss, i december 2001 köpte vi huset som vi flyttade in i i april 2002.

I februari 2003 föddes Johan, och i november 2004 föddes Alfons!

I augusti 2007 gifte vi oss!

10 år har gått fort, och ändå är det som om vi alltid kännt varandra... Det är en bra känsla!!!

♥Hoppas vi får ha varandra i 100 år till♥

Proud mom and dad:-)

Dom gjorde det!

Ida, Johan och Alfons var jätteduktiga!!!

Utan problem gick dom upp på scenen och framförde "Born to be wild"!

Alla deltagande barn var fantastiska, och bjöd oss under två timmar på allt från a capella sång, gladpop, hårdrock och ballader till thaidans i full mundering!

Pedagogerna framförde ett bejublat dansnummer och avlöstes av en danskille som bjudits dit som en överraskning till barnen. Han dansade flera nummer utklädd till Michael Jackson med moon-walk och allt...

Alfons var så nöjd efter framträdandet och önskade att det inte tagit slut! Så roligt hade han, och jag är så himla glad för hans skull... Han var nervös, och visste inte om han skulle våga. Men det gjorde han. Med bravur!

Han längtar redan till nästa års tillställning!

♥Vi är VÄLDIGT stolta!!!♥

Avatarpartaj!

Puh!

Dagen började svinkall... Otur för vi hade planerat en födelsedagsfest utomhus, och 25 minusgrader tilltalade föga. Innan klockan var 11 och gästerna anlände, hade det dock stigit en aning och var nu "bara" 18 grader. Vi beslutade att försöka vara ute ändå, och gå in om det blev för kallt.

Vi började med en kull-lek där "Eldsfursten" var rosenrasande, och jagade Avatarerna till sina bon.

Sen käkade vi nygrillade burgare.

Därefter var det dags att ta itu med "de fyra elementen".

Vi hade gjort iordning fyra stationer som representerade:

Vatten - Man ska föra ca 1 dl vatten från ett glas till ett annat med hjälp av ett sugrör.

Eld - Man ska bygga en liten eld med näver, stickor och lite större pinnar, och sedan få fjutt på den med max tre tändstickor. (behövde man fler fick man ju det ...)

Luft - Man ska springa i en slalombana och bolla med en ballong i luften hela vägen,

utan att den tar i marken.

Jord (för dagen av förklarliga skäl, i form av snö) - Man ska balansera en mugg på kanten av ett vedträ, medan kompisen fyller den med snö. Muggen får inte falla i marken.

Här följer en liten bildkavalkad av barnen i full action att behärska de fyra elementen för att bli AVATARER!

Linn - Eldbändaren





Emil - Jordbändaren




Alfons - Eldbändaren




Johan- Vattenbändaren



Alfons - Luftbändaren



Hugo - Eldbändaren



När alla bemästrat elementen, och dubbats till Avatarer, var vi hyffsat frusna och gick in för att öppna paket och käka tårta.



Födelsedagsbarnet hugger in på marsipanrosen!



Peter kan vara rent genial ibland... och idag var en sån dag!

Istället för en gammal vanlig fiskdamm riggade han ett lakan horisontellt över källartrappen, klippte ett hål i detta, satte en klämma på ett pimpelspö och placerade ungarna uppe i trappan.

Nu var det dags för PIMPLING!

...det var svårt att fånga effekten på bild, men tänk dig att det barnen ser är ett vitt lakan med ett hål i. De firar ner reven och försöker pricka av hålet, och därunder står Peter och nyper fast godispåsarna:-)

Det blev en lyckad fest!

Johan var nöjd med kalaset och de stationer Peter och jag lyckats åstadkomma...

å då är ju vi nöjda också!

På eftermiddagen uppvaktade Lasse, Vilma och Ida och även farmor och mormor.

Alfons klämde i sig arton (18) köttbullar till middag, och chockade den övriga familjen rejält!

Nu pustar vi ut.

Det var kul, men det känns rätt så skönt att det är ca 10 månader till nästa gång:-)

13:e februari!

Idag smäller det!

Johan fyller 8 år, och på agendan står ett "Avatarkalas" mellan kl 11 och 13,

 där "De fyra elementen" står i centrum för festligheterna.

Mor och far hoppas att de lyckats knåpa ihop en bana som ska falla bemärkelsebarnet i smaken?!

Återkommer senare med detta...

Now! Let´s get this show on the road:-)

Äntligen!!!

Jag har bönat och jag har bett.

Men idag kom beslutet!!!

"Det skulle vara coolt att se ut som en Avatar" sa Johan och bad sin far att klippa hans hår...

"God bless Avatar!" svarade fadern och skred till verket!



Före...





...å efter!

Det känns så roligt att se ungen igen! Jag har längtat efter honom;-)

Nu HOPPAS vi bara att lillebror ska komma fram till samma beslut?!



Oj då...

Fråga mig inte hur det gick till men, under middagen idag kom jag och

pojkarna in på samtalsämnet "transplantationer".

Steget från "transplantation" till "donation" var ju inte så långt, så jag babblade på och gav exempel på att om jag t ex skulle råka ut för en olycka och bli hjärndöd, så skulle man kunna ge mitt hjärta till nån som behövde det, och som på så vis skulle kunna överleva.

Vidare talade jag om hur man, om man är beredd på att ta emot ett organ, också måste vara beredd på att donera ett om olyckan skulle vara framme!

Jag plockade också fram donationskortet och förklarade vad det innebär.

Det jag inte omedelbart märkte var, att mina pojkar slutat äta och istället börjat gråta...

Jag hade gjort dom helt förtvivlade med mitt dödenprat, och nu satt dom och

grät vid tanken på den dag då jag inte skulle finnas mer.

Kardinalmisstaget här var nog att jag använde mig själv som exempel?!

Jag fick säga förlåt!

Min avsikt var ju inte att göra dom ledsna.

Jag ville ju bara förklara hur fantastiskt det är att skickliga läkare

 kan rädda dödligt sjuka och skadade människor till ett fortsatt liv!

Sen fick jag försäkra pojkarna om att man gjort allt för att rädda donatorns liv,

innan man beslutar att ta dennes organ!

Jag är visst inte alltid så pedagogisk?!

Sjukvecka!

I morse väcktes jag av en alldeles underbart vacker pojke!

En brett leende Johan kröp ner i sängen, med ögonen så klara och så blå som bara hans kan vara!

Han såg så frisk ut!

Äntligen är du frisk, tänkte jag...

...sen började han hosta!

Nå, det går åt rätt håll i alla fall. Alfons är rätt så pigg, men snorig...

Det blev en riktig sjukvecka det här - och nu har vi helgen på oss att få de sista bacillerna under kontroll:-) På måndag är dom mest sannolikt i form igen!

Efter lunch kommer kanske Robert på en kopp kaffe.

Det ser vi fram emot!

Trevlig helg!