Jag har känt dig i nästan tolv år...
Förälskelsen var praktiskt taget omedelbar och på ett par veckor var det som om jag alltid känt dig.
Glada, roliga, busiga, spralliga du!
Det tog inte lång tid innan vi bodde i vårt hus och hade bebis 1 på gång...
Bebis 2 dröjde inte heller så lång tid.
Det rullade på ganska fort den första tiden, för att sakta plana ut till ett ganska vanligt Svenssonliv.
Tiden har gått. Barnen växer. Ibland har vi kul. Ibland har vi ganska tråkigt.
Inget särskilt konstigt med det!
De senaste veckorna har jag sett en ny sida hos dig, en sida som vi skojat lite om...
Men här kommer några ord på djupaste allvar:
Du har kurage av ett sällan skådat slag!
Du vet skillnaden på rätt och fel!
Du tar den svages parti!
Du är ärlig och rak!
Jag har aldrig älskat dig mer!
Jag inser plötsligt att oro för att bli sviken är helt onödig...
Pojkarna och jag har alltid dig på vår sida,
det har du visat i ord och handling.
Jag är oändligt stolt över dig!
♥
Till dig som kanske läser det här:
Han är min!
... i detta livet å nästa, å nästa, å nästa, å nästa, å nästa...:-)
