Fototriss 1-2-3

Ett - tu - tre! Veckans fototriss har detta tema, och jag ger mig på ett litet bidrag...

Grabbarna och jag hade bestämt att vi skulle göra pingviner i gips...

Materialet...

Efter lite tråcklande och grunkande hade vi lyckats forma lite figurer runt våra fingrar, och dessa ställdes på tork till nästa dag...

...då de målades och HEPP!

Käraste Karin... Du som ville ha en steg för steg beskrivning: This is as good as it gets;-)

Boring:-(

Idag slog jag till och köpte en god glass till efterrätt... Texas Pecan! Smakar smaskens försås, inte sant?!

Ja, det skulle väl de flesta tycka... Dvs alla utom 75% av min familj!!!


Johan: Eeeh... vilken konstig glass. Den är eeeeh... inte så god?!

Peter: Yeah, thats my boy!

Alfons: Jag gillar bara det vita (vaniljen)! Jag har ju sagt att jag BARA gillar jordgubbsglass! Kan du aldrig köpa jordgubbsglass? Gör det nästa gång!

Peter: Ja, Alfons det kan vi faktiskt göra!


Likadant låter det så fort man försöker överraska med nåt mumsigt nytt... "Vad är det här för nåt?... Vad mycket gegga det är i det här... Vilken konstig färg det här har.... Vilken underlig blandning... Tack men jag vill nog inte ha..." osv

Jag ska fan köpa värsta Ben and Jerrys glass till MIG SJÄLV bara! JÄMT! Och värsta gobullarna också för den delen!

Sen kan dom sitta där med sin vaniljglass och kanelbulle och tråka sig!!!

HA!

(Nämde jag att jag borde banta igen...?)

Längtar.

Nu är det bara ett par veckor kvar till semestern... Jag längtar så innerligt efter den nu!

Mamma och jag tog en liten tur till Norsjö idag, för att titta till morfar och mormors grav. Det såg ok ut där, så vi behövde inte plantera några blommor... Nästa gång vill jag ta med nåt som jag kan lägga där... en liten sten, prisma eller så... Vet inte varför - tänker bara att jag vill det.

Det är mysigt att ta en tur med morsan sådär. Man behöver egentligen inte säga så mycket om man inte vill, och vill man är det ju bara att prata.

Sen är det ju så himla kul att köra bilen... min NYA! Trivs verkligen jättebra med den! Nu ser den dock inte allt för fräsch ut, eftersom ca en miljon kamikazeflugor mött döden på vindrutan och regskylten där fram! Hade tänkt tvätta den ikväll, men fick ta itu med "Mount Tvätterest" istället... Det förbannade berget slutar aldrig växa! Tog en timme att vika skiten, bara för att inse att det som tvättats under eftemiddagen och kvällen var redo för att börja en ny berskedja...

Nu orkar jag inte tvätta bilen:-(

Jag vill ha semester NU!

Roadtrip!

Gubben och jag åkte på en mindre roadtrip till sundsvall igår. Mysigt... bara vi två i bilen... Inga barn som HELA TIDEN krävde talutrymme! Vi trodde nog att vi skulle prata med varandra under hela resan, men faktum är att vi var ganska tysta. Ja, jag sjöng förstås... Det är ju nån sjukdom jag har, att sjunga med eller utan cd/radiokomp i bilen. Lyckligtvis står min man ut med det, han klagar inte. Säger tom att han tycker det är trevligt?! Han är för rar! Själv skulle jag nog bli galen på en annan person som aldrig var tyst, men han accepterar det... "For better for worse" liksom!

Färden hade sin upptakt i att vi köpt en hundbur, till bilen, på blocket. Vår vän Thomas hade vänligheten att köpa "ut" den åt oss, och nu skulle vi hämta den. Thomas var inte hemma, men Lotta och dottern bjöd oss på en härlig lunch!

Kolla här:
-Soppa
-Hembakat bröd
-Egentillverkad Camenbert

-Kaffe och hembakat fikabröd

Allt smakade härligt efter en lång biltur men snacka om att vi blev impade av osten! Va! Fatta... göra egen CAMENBERT!!! Vi bara måste prova!

På hemvägen var det ju klart att vi skulle stanna till på IKEA! Vi hade inget särskilt vi skulle köpa, men tänkte att vi måste ju dit i alla fall. Några plädar till hundburen kan man ju alltid köpa?!

När vi steg in på IKEA hann vi bara några tiotal steg innan vi hamnade i ett IKEA-vardagsrum... Människor var samlade i soffor runt om i samtliga "vardagsrum" och alla tittade på BRÖLLOPET! Just som vi kom, steg Viktoria ur bilen och gick in i kyrkan. På IKEA hördes "Ooooh", " Åååååh", "Aaaaaah" från olika håll - för hon var ju så sagolikt fin där hon gick fram med kungen.

Plötsligt kom det in ett par slaffsiga killar på IKEA som drack kaffe ur pappersmuggar. De anslöt sig till skaran tv-tittare och just som det var en andäktig tystnad, då Viktoria möttes upp av Daniel längs kyrkgången, utropade en av killarna: "Men guuuuud vad vacker HAN är!"

Kommentaren följdes av en ganska förlösande skrattsalva av alla runt omkring! Fan vilken rolig kille! Made my day!

Säga vad man vill om kungahus och den här typen av uppståndelse... Jag blir i alla fall alldeles varm i hjärtat av hur glada och lyckliga dom verkar! Daniel har ett konstant ganska fastklistrat leende som inte alltid känns helt genuint, men då han höll sitt tal till sin nyblivna fru så fick i alla fall jag dåndimpen! Vilket tal, mannen! Det krävs ganska mycket att tala så personligt inför ett helt obegränsat antal människor världen över. Utan minneslappar... Respect! Och uppenbarligen har han att brås på, då ju även pappisen hans höll ett fantastiskt tal!

Vi hade en mysig dag, Peter och jag, och bilen rullar på sååååååå fiiiiiiint! Är så himla glad för min nya bil! Jag körde i stort sett HELA vägen, tur och retur!

Känns ba fint!

Parting is such sweet sorrow...

Jaha... Då har vi inget barn i förskolan längre!


Idag sa vi farväl till Alfons förskola och jag känner mig lite ledsen...

Varför?

Antagligen för att tiden på FS varit så himla bra! Pedagogerna på SG är en samling alldeles förträffliga, underbara och seriösa människor! Våra barn har fått precis den omsorg, fostran, omtanke och (faktiskt) kärlek som vi som föräldrar nånsin kunnat önska! Åtminstone har vi aldrig behövt KÄNNA nåt annat när det gäller oss och våra barn. Proffsiga och medmänskliga som tusan är dom!


Tänk:
- alla dinosaurieböcker Johan krävt att få lästa för sig!

-alla svärd och pärlplattor som Alfons tillverkat.

-den där gången då jag var så febrig då jag kom från jobbet, att jag knappt tog mig från bilen... Carina klädde båda grabbarna och hjälpte mig ut!

-alla underbara stunder då killarna och deras kompisar fått träna på att stå i centrum och vara "veckans guldbarn", "kung för en dag" osv. OVÄRDERLIG träning!

-kojjan som varit ett projekt i flera år!

-när Robert och Maria fick tuppjuck för att Alfons tjatade om ett plåster:-D

-alla härliga sånger dom sjungit! Vissa redan skrivna, andra egenkomponerade.

-när Leif flyttade och lämnade Alfons i hjärtesorg... (En sån tur att du kom tillbaka, och att cirkeln fick slutas det sista året.)

-alla luciatåg som varit så viktiga för mig!

-alla kramar som frikostigt delats ut till mina barn av människor som brytt sig om dom...

-alla utvecklingssamtal som vi haft för våra pojkars bästa. (I denna pedagogfamilj är du en mentor på det området Carina)


...det är slut med det nu, och jag känner mig ledsen! Jag får nog gå och gråta en skvätt känner jag!



SNYFT!

Klart det gick bra!

Johan hade en verkligt trevlig fritidsresa! Och jag är glad att jag fick uppleva den med honom.

Till en början delades alla barn in i grupper och fick sedan gå igenom ett antal samarbetsövningar. Mycket bra övningar som inspirerade mig till nya utmaningar på nästa barnkalas!

Efter mat var det dags för fiske om man var sugen på det, eller lek, stoj och minigolf!

...men det alla barn väntade på var att få BADA!!! Värden höll på hela förmiddagen med att värma upp badtunnorna. Knappt hann pedagogerna säga "NU" förrän ett fyrtiotal barn trängdes i de båda tunnorna. Oj, vad de njöt! Men... några var djärvare än så och plötsligt var det ett stort antal barn som badade i den ISKALLA sjön!

Jag visste ju att min son skulle vara en av dom, och det var ju också därför jag ville med för att ha koll på honom. Han hade säkert överlevt utan mig där -men jag är glad att jag var där! Han tar sig ju som bekant gärna "vatten över huvudet"... Ja, och då kunde jag bara dra upp honom!

Han och hans kompisar fick vara med om en fantastisk dag med de allra bästa förhållanden i väder och vind!

Tack fritids!

Ängsliga...

Imorgon ska Johans fritids på en hemlig resa hela dagen...

Jag vet inte om det är en arbetsskada men då vi såg utrustningslistan för dagen, och såg att både badkläder och fiskeutrustning fanns med, ja då kippade vi lite efter andan...

Det känns INTE bra att ha vår "daredevil" till son tillsammans med 40-talet (?) övriga barn i ett sammanhang där en olycka kan hända SÅ lätt! Detta är absolut ingen kritik mot den personal som har modet att fara på en sådan här resa, men av egen erfarenhet VET jag hur svårt det är att hålla koll på alla. Man har AVSIKTEN att göra det, men det är fysiskt omöjligt ATT göra det.

Sedan känner jag också mitt barn... Han blir så himla ivrig och tappar all tillstymmelse till omdöme när något är tillräckligt häftigt, spännande eller kul. Jag litar helt enkelt inte på honom.

Är jag en hemsk mor nu...?

Vi är i alla fall två föräldrar som enades om att jag skulle ta ledigt imorgon och följa med på resan. Det var antingen det, eller att inte låta honom åka alls...

Johan är inte så särskilt nöjd... Han accepterade det, men han är inte nöjd!

Han får åka själv i bussen, ta hand om sin egen packning och allt det där.

Jag tar egen bil och ligger lågt...

Jag ska göra mitt yttersta för att inte vara pinsam eller på nåt sätt förstöra det roliga...

Jag vill ju bara att han ska leva!

S-s-s-s-s-s-s-ssssssssss

Ikväll hade vi grillkväll på jobbet.

En familj hade med sig sina olika ormar, som de visade och som den som ville fick hålla i. Johan nöjde sig med att klappa ormarna (klok unge) men Alfons ville hålla dom! Allihopa!!!
























































Så här nöjd är man när man fått hålla i olika ormar! Nu vill Alfons ha en egen orm....

Mor och far säger:

NO WAY, AMIGO!!!

Vårt kockämne!

"Mamma... Får jag hitta på ett recept till lunch?"

"Tja, vad ska det bli för nåt då?"

"Gräslökssoppa!"

"Jaha... Vad behöver du i den då?"

"Eeeh... Gräslök. Eeeeh... sås. Morötter... eeeh och makaroner..."

"Sås? Menar du det våta i soppan?"

"Ja..."

"Det brukar vara buljong!"

"Jaaa! Buljong! Åsså vitlök!"

Sagt och gjort! Alfons skred till verket, skalade, klippte, hackade och fräste alla ingredienser. Jag tipsade om lite vitpeppar, vitlökssalt och en skvätt mjölk, och sedan var gräslökssoppan klar! KANONGOD!!! Hela familjen åt med god aptit, och han var mäkta stolt! Han verkar ha känsla för det här med att laga mat!

Dessutom fick vi rabarber av Leif och Milla idag, så efter middagen åt vi en god rabarberpaj! Jag tyckte att jag sockrade tills jag skämdes, å sedan lite till! Ändå hade det inte gjort nåt om det varit mera! Tack snälla ni för rabarberna! De var finfina!

Bellmanuppdatering!
Det var urinvägsinfektion! Nu ska hunden medicineras i tio dagar och dessutom har Peter fått undervisning i ehuru man tvättar snorren på en hund med särskilt preparat... En uppgift vi ska ägna oss åt två gånger om dan i 10 dagar... Yeeepeee! NOT! (Å där försvann dryga tusenlappen i ett flygande fläng... o så roligt!)

Helgen är slut IGEN... de går så förpillrat fort förbi! Inte tycker jag att jag fått mycket gjort men...

Det var allt, and be carefull out there!

Snopet...

Med anledning av ett antal tecken så misstänker jag att Bellman fått urinvägsinfektion...

Peter ringde till veterinärstationen för att vi skulle få medicin till jycken. De ville att vi skulle komma in med honom på en gång?! De ville ta ett urinprov på honom... Hur f-n går det till? Det var svårt att få en 7-åring att pinka på beställning, men HUR gör man med en hund?

Snopet... Vi ska på sista valpkursträffen juh...

De kanske hinner hem?

...så himla snopet...

His and hers!

Skön eftermiddag.

Peter hade påbörjat middagen då jag kom hem, så i princip var det bara att sätta sig till bords. Ljuvligt, med tanke på min hungerstatus. Har börjat med pulverhelvetet till lunch igen, och inser att det är bättre att äta "inget" än "lite"... Har väl varit lite halvhjärtat engagerad, men tror att jag får göra en kraftansträngning till med omelett till frukost och pulver resten av dan. Det verkar ju funka för mig! Dessutom har två ungar, de senaste veckorna, frågat om jag har en bebis i magen!!! Hur ironiskt är inte det. Aldrig har jag fått den frågan förut, åsså går man ner 10 kg och ser plötsligt gravid ut?!

Nä! På´t igen!

Nåväl, efter middagen skulle Peter klyva ved, och jag skulle ta en promenad med Bellman. Jag gjorde oss lite kaffe och serverade det i dessa!



Men hallå! Hur gamla är vi egentligen?




Så här ser för övrigt Bellman ut varje morgon som solen lyser in på en fläck i köket! En mycket varm och söt valp! (Visserligen 20 kg tung nu... men ändå!)

Good night!