Blommor och bin!

Jaha, då var det dags igen...

Ikväll valde Alfons "Kråke i mammas mage" som kvällsbok. Boken i sig är ju väldigt pedagogiskt skriven, och förklarar rätt enkelt om spermien och ägget, och själva perioden i mammans mage på ett bra sätt. Själv blir man ju lite uppspelt och sentimental, och vill gärna berätta om ultraljuden, hur vi tänkte och kände, förlossningen (i barnvänlig version), att pappa klippte av navelsträngen och vad han satte på dom för kläder första gången...

Barnen älskar berättelsen om dom själva, och fyller gärna i sånt man kan ha glömt berätta just denna gång. Dom lyssnar, skrattar och frågar...

Lyckligtvis har dom ännu inte frågat om hur dom, så att säga, kom in i själva magen...

Som förskolläraren och fritidspedagogen Camilla är det oändligt mycket lättare att förklara, men som mamma... Hmmm!

Njäe - tror faktiskt att pappa får ta det samtalet:-)

Good Night!

Sköna maj välkommen!

Vi fick finfrämmande av min svägerska och hennes son, barnens kusin, på valborgsmässoafton! Mycket trevligt! Vi har ett par rejäla högar som skulle brännas, som har legat till sig länge nu, så i år skulle det sättas fyr på dom men.... Ja, bensinen brann ju, VOFF!!! Men sen var det slut med brand. Högarna ligger där de ligger, och får nog pryda vår utsikt från sovrummet ett år till?!

God mat och vin hade vi i alla fall, så kvällen blev mycket trevlig ändå, trots frånvaron av majbrasa! I övrigt har ju helgen inte bjudit på nåt vidare mysväder... Kallt och snöigt/hagligt/regningt... Men nu är den mesta snön borta. Hallelujah!

I torsdags hade vi ett sjukhusbesök att avklara med Alfons. Han skulle pricktestas. Några prickar innehållande allergener av häst, hund, katt, kvalster, mjölk, ägg, och soja skulle stickas, och Alfons skrek som en stucken gris!!! Jag tycker att vi härmed får acceptera att han har jordens lägsta smärttröskel - sånt som inte känns mer än som en rispa på oss andra, skapar helvetisk smärta, pina och plåga hos min yngste... Ingen skillnad bör göras på att snubbla över en tröskel, bita sig i kinden, skrubba knät eller få armen avsågad. Av skriket att döma, är smärtan densamma varje gång - helt igenom olidlig!!! Rätt tröttsamt att höra, och rätt svårt att ta på allvar varje gång...

Stackarn...

Det fina i kråksången är, trots allt, att han inte var allergisk mot nåt av ovanstående! Hans eksem är förmodligen bara resultatet av problemhud, som måste smörjas, smörjas, smörjas!

Så nu ska ungen få smörj så han sent ska glömma det;-)

Trött, trött, trött...

Jag ser ju att ni är några tappra som går in här varje dag och läser, men just nu så levererar jag inte särskilt mycket... Är så överdj*#&a trött och inspirationslös att jag inte förmår skriva just nåt...

Bellman har det bra - verkar ta ut svängarna mer och mer, och börjar påminna om en obstinat tonåring i mångt och mycket. Typ : låtsas inte höra när vi ropar, går upp på övervåningen vid första bästa tillfälle osv. Hans nya svit har fungerat bra. Igår hade han dock lyckats få upp grinden, så nu har den även ett lås (!) en riktig Houdini den där jycken!

Valpkursen verkar lovande. Vi fick lite tips och idéer att träna hemma och det ska bli kul att fortsätta! Livet med hund(valp) tar ju en del tid i anspråk, vilket kan vara en bidragande orsak till att bloggen inte uppdateras allt för ofta just nu?!

Jag är så glad för er som läser, så håll ut kära ni, ge inte upp på mig ännu... Jag ska komma igen!

Lugnet lägger sig!

Detta har hänt!

Bellmans lilla minisvit i trappen, tycks fungera tillfredsställande! Hur skönt känns inte det! Två dagar har gått och jycken har, när vi kommit hem, varit där på samma ställe som vi lämnat honom... Perfekt! Han är ju inte skitnöjd när vi stänger om honom, men varken igår eller idag har han stått och skällt när jag kommit hem. Jag säger det igen, Perfekt!

Den nya väg som vi fått i anslutning till huset har äntligen tinat fram! Bellman och jag kan nu promenera utan störande trafik flera kilometer om vi vill. Det vill vi! Har inte mätt sträckan som vi gått några gånger, men eftersom det är stegtävling i kommunen har jag räknat steg... Tja, ca 6-7000 sisodär. Det tar ungefär en timme. Jag måste medge att jag känner mig ganska hurtig när jag ger mig ut klockan fem på morgonen och promenerar i en timme... Och trots att mitt dietande gått väldigt dåligt sedan påsk, så tycks det som om jag gått ner ett halvkilo de sista dagarna... Yey!

Världens bästa Ewa har varit ett moraliskt stöd i min "hundlämnarångest" och idag hade vi ett fint paket i brevlådan! En bok om hunduppfostran - jag tänker göra en kopp te och lägga mig och läsa den nu!

Tack Ewa, vad kul det ska bli!

Good night!

Bellmans rum!

Det här med att Bellman inte vill bli lämnad själv på dagarna, håller på att bli en följetong - så håll i er!

Igår var ju första dagen han skulle vara själv fram till lunch... När jag kom hem hade han lyckats hoppa upp på fönsterbrädorna och satt kletiga nosavtryck på båda fönsterna. Han hade hoppat över grinden och vält varenda blomkruka i huset. Varit uppe på övervåningen (förstås) där legobyggen massakerats, och han hade kissat och bajsat i rikliga mängder!!!

Han var helt hysterisk, och Peter och jag bestämde oss för att han skulle sitta i buren tills Peter kom hem. Jag var säker på att han skulle somna efter förmiddagens raid... Så var nu inte fallet utan när Peter kom hem lite senare hade han rivit ut merdelen av fyllningen i en kudde, samt krafsat intensivt för att försöka komma ut! Han var alldeles skakis... Detta fick mig att känna mig som värsta djurplågaren...:-( Vi kände oss jätteledsna och misslyckade...

Nå, under kvällen tog min händige man saken i egna händer, och höjde grindarna i köket rejält, samt satte en sned "stopp" på fönsterbrädorna så att han inte skulle kunna komma upp där. (Man vill ju inte att han typ ska skära halsen av sig om han lyckas dunka sönder rutan...) Nu var vi rätt säkra på att han inte skulle kunna ta sig ut ur köket...

Men....................

När jag kom hem idag, möttes jag av ett alldeles tyst hus. Inget ljud när jag satte nyckeln i dörren... I hallen låg alla ytterkläder i en salig röra, och huset var alldeles tyst.... Jag kallade på Bellman utan att få nåt "svar", och jag tänkte omedelbart att han var död- stryp i sitt halsband då han försökt hoppa över grinden, och blivit hängande! - Åderlåtits på blod då han skurit sig på trasiga krukskärvor! Förgiftad då han ätit upp maskindiskmedlet....Osv. Jag ropade igen, och hörde då ett "Ynk" från övervåningen! Halvvägs upp i trappen möttes jag av en förhållandevis belåten svansviftare! Visst! Förödelsen var ungefär densamma idag... Han kryddade med att dra ner ett strykjärn i trägolvet, detta gick sönder och vatten läckte ut... Två djupa jack och en triangelformad fläck i sovrumsgolvet blev resultatet. Brödrosten var också i ett slags kross-skick tror jag... Strykjärnet fick slängas och brödrostens öde vet jag mer om efter morgondagens frukost... Bellman verkade dock inte lika stressad idag som igår, men under eftermiddagen har han kissat inne på golvet fler gånger än de senaste två veckorna sammantaget - så nåt är nog inte riktigt som det ska?!

Vi fick åter lägga pannan i djupa veck... Peter blev åter igen "Byggare Bob" och byggde en fjärde grind! Nu sitter denna i källartrappen, och vi hoppas att denna, ännu högre variant av grind, ska hålla måttet... Bellman har nu sitt "rum" längst ner i källartrappen, och gud vad jag hoppas att det ska funka nu... Vill inte ha en klump i magen av oro varje gång hunden lämnas. Oro över om han skadar sig, och oro över vilket skick vi ska finna huset i då vi kommer hem!

Jag platsade honom på sitt nya ställe, för en halvtimme sedan. Jag fick dra en motvillig jycke dit, men han la sig, och jag har ännu inte hört ett pip! Hoppas, hoppas!

Bellman är i övrigt en helt fantastisk hund! Genomsnäll och duktig - men på den här punkten funkar det abolut inte än... Namnet "Bellsebub" poppar lätt upp liksom!

Annan nyhet är att kommunen startat en stegtävling! Jag är med i ett lag från jobbet, och igår fick jag ihop just över 35000 steg, och idag drygt 29500! Det knallar och går kan man säga!

God natt:-)

Vardag...

Har haft dålig blogginspiration de senaste dagarna... Sorry!

Långfredagen var precis som vanligt, en trevlig tillställning tillsammans med goda vänner. Bästisen blev totalförälskad i Bellman, vilket inte var alldeles oväntat, påskharen skuttade förbi med godis, och recepten vi provade var helt OK. Paltmuffinsen var jättegoda, men renskavsgrytan tyckte jag var så där... Andra i sällskapet tyckte den var god och smaken är ju som baken!

På påskafton tog vi det lilla lugna, och på påskdagen gjorde vi en utflykt med skidorna. En kort tur då hunden fick springa fritt och barnen fick grilla korv. Själv tycker jag att det är lite b-ö-k-i-g-t det här med skidor och fika. Jag längtade hem lite... Men nog känns det bra efteråt, när man gjort en ordentlig utflykt, det får jag nog erkänna!









Bildbevis på att JAG åkte skidor...










Johan och Peter.










Bellman i snön.










En upphittad rävfälla inspekteras.
Mycket spännande!














Korvtajm!

På annadagen var vi hos farmor på middag - så det har onekligen ätits en hel del... Jo, det har det!

Medan den övriga familjen lyxar med påsklov, har jag återgått till arbetet... Ganska lite barn denna vecka, så förhoppningsvis ska lite praktiskt och kontorsbetonat arbete hinnas med?!

Bellman!
Han är en såååååå fantastisk liten individ! Han är väldigt ivrig att lära sig saker, och nu stannar han inne tills vi sagt att han får gå ut genom dörren, han kommer på kommandot "hit" och han sover själv hela natten (nåja, till 5-tiden i alla fall...) i köket. Dessutom är han enormt duktig på att gå i koppel - drar inte nämnvärt och vi har tagit promenader på en timme ett par gånger nu.

Men.......... han gillar INTE att bli lämnad hemma! Flera gånger har det gått bra, och efter en stunds skällande har han gått och lagt sig för att sova. Ibland har han skällt tills vi kommit tillbaka, och sedan gått omkring och blängt på oss och muttrat surt, på hundars vis. I morse däremot, skällde han i en timme varefter han hoppade över/lyckades öppna grinden i köket, sprang upp på övervåningen (dit han, fram till igår aldrig gått, eller haft tillåtelse att gå...) och där pinkade han på golvet! Vid ett senare försök att lämna honom en timme - hade samma procedur upprepats, och blomkrukor gick i kras, torkade rosor åts upp osv... Detta är något oroande! Tiden för att hinna lära honom detta är knapp, så hur ska det gå?! Han måste ju faktiskt vara själv ganska långa stunder under veckodagarna. Jag kommer ju hem på lunchen varje dag, men...

Nån som har tips på hur man tränar honom?

PS. Jag kan inte nog betona hur irriterad jag är på att mina inlägg ser fördjä...iga ut. Jag gör VERKLIGEN mitt bästa, men trots mina ändringar ser det konstigt ut...:-(
Nu har jag gjort ett försök igen... får se hur det ser ut nu då?!

Delmål 1 uppnått!

Efter jobbet idag for jag och storhandlade inför vår årliga långfredagstradition. Goda vänner kommer på middag, en av årets höjdpunkter, och jag tror faktiskt att det blir 10:e eller 11:e året i rad! I år har vi tänkt att prova ett par recept ur den nya landskapskokboken... Paltmuffins till förrätt och en renskavsgryta med heta hjortron till varmrätt. Gästerna tar med desserten! Hoppas att allt smakar mums fillibabba!!! Har vi sedan lite tur, kanske påskharen skuttar förbi med några påskägg?!

Påsken förväntas i övrigt bli lugn. Man kan ju hoppas att det regnar intensivt om nätterna så att snön nu försvinner snabbt. Vi kommer att ägna oss huvudsakligen åt hunduppfostran, och att träna Bellman på att vara ensam längre och längre stunder... Det är hjärtslitande, då han ylar, men han vill väl och redan nu tycker jag att vi kan se att det går bättre. Nätterna till exempel, sover han nu själv i köket, även om Peter och jag turats om att sova på en madrass utanför... Vi flyttar den längre och längre bort och snart kanske vi kan lämna honom?!

Mycket godis och god mat förväntas också förstås! Bantningen får ligga på is några dar - och delmål ett är ju uppnått... 10 kg till den 1:a april.... Det blev faktiskt 11!

Glad påsk. kära du som läser detta:-)