Vi fick finfrämmande av min svägerska och hennes son, barnens kusin, på valborgsmässoafton! Mycket trevligt! Vi har ett par rejäla högar som skulle brännas, som har legat till sig länge nu, så i år skulle det sättas fyr på dom men.... Ja, bensinen brann ju, VOFF!!! Men sen var det slut med brand. Högarna ligger där de ligger, och får nog pryda vår utsikt från sovrummet ett år till?!
God mat och vin hade vi i alla fall, så kvällen blev mycket trevlig ändå, trots frånvaron av majbrasa! I övrigt har ju helgen inte bjudit på nåt vidare mysväder... Kallt och snöigt/hagligt/regningt... Men nu är den mesta snön borta. Hallelujah!
I torsdags hade vi ett sjukhusbesök att avklara med Alfons. Han skulle pricktestas. Några prickar innehållande allergener av häst, hund, katt, kvalster, mjölk, ägg, och soja skulle stickas, och Alfons skrek som en stucken gris!!! Jag tycker att vi härmed får acceptera att han har jordens lägsta smärttröskel - sånt som inte känns mer än som en rispa på oss andra, skapar helvetisk smärta, pina och plåga hos min yngste... Ingen skillnad bör göras på att snubbla över en tröskel, bita sig i kinden, skrubba knät eller få armen avsågad. Av skriket att döma, är smärtan densamma varje gång - helt igenom olidlig!!! Rätt tröttsamt att höra, och rätt svårt att ta på allvar varje gång...
Stackarn...
Det fina i kråksången är, trots allt, att han inte var allergisk mot nåt av ovanstående! Hans eksem är förmodligen bara resultatet av problemhud, som måste smörjas, smörjas, smörjas!
Så nu ska ungen få smörj så han sent ska glömma det;-)
Gubben... han är ju för söt. Kanske vill han att tusen kramar hela tiden och tänker att om jag skriker högt så pussar o kramar mamma mig hela tiden =)
SvaraRaderaVem skulle inte vilja göra så?