Nu och då...

Har precis skjussat killarna till skolan.

Vid elva ska jag hämta Johan igen, och sedan bär det av till

vårdcentralen där han ska ta en allergitest...

Nu ber vi en stilla bön om att det inte är Bellman som orsakar hans

nysningar och klåda i ögonen!!! Men vad är oddsen, egentligen?!

Håll tummarna för oss!

Pappa Peter är, i skrivande stund, på väg till Irland!

Han ska besöka våra goda vänner Karin och Rob, och desssutom ska

han delta i en slöjdmarknad. Hoppas att han får sälja några av sina fina knivar,

trots att irländarna befinner sig i djup ekonomisk kris!

Imorgon fyller Alfons år!

Tänk att för precis sex år sedan var jag på väg till barnmorskan för att kolla

blodtrycket... Det skulle visa sig vara alldeles för högt! Jag hade fått

havandeskapssförgiftnig, och det blev direkttransport till förlossningen!

Jag var vettskrämd, och det enda jag kunde tänka på var att jag skulle till stan och köpa

en overall till lillbebisen! ...och käka en hamburgare!

Så blev det inte. Jag blev inlagd och igångsatt på fredagmorgonen, och klockan

22:08 den 26 november 2004 var Alfons hos oss!

LYCKA:-D

Under hela förlossningen hade jag en sån fruktansvärd huvudvärk, och några timmar efter

att han var född drabbades jag av preclampsi (om det nu stavas så?!).

Jag krampade och förlorade medvetandet, bet sönder överläppen och tappade

känseln i ena foten... mådde väl rätt kasst faktiskt!

När jag återfick medvetandet efter nån haltimme, var jag omringad av personal som hade

satt kateter på mig och som försökte förklara vad jag varit med om!

Jag spydde rakt ut och hade en fläskläpp som hette duga!

Jag var nog drogad på nåt lugnande de första dygnen, och fick dropp med

magnesium och järn eller vad det var?!

Det känns så ledsamt att tänka på, att mina minnesbilder av Alfons allra första dagar är

mycket fragmentariska... Nåt minne av att Peter satt och matade honom

(amma kunde jag knappt i det tillståndet) men mest av allt minns jag

FLÄSKLÄPPEN!!!

Det var helt absurt att ha en överläpp som kändes som om den täckte hela fejjan!

Efter några dagar kom Alfons och jag upp på BB-avdelningen, och fick ett eget rum!

Det var runt den första advent, och man hade julpyntat på avdelningen. Det var fint!

När det blev dags för hemfärd någon vecka senare,

kom Peter och Johan för att hämta oss.

Jag minns att någon tittade på Johan och sa:

-Tänk att man kan vara så liten och ändå vara storebror!

Ja, tänk... Han var bara drygt 1 år och 9 månader gammal,

men från den dagen har Johan alltid varit STOR, och Alfons LITEN?!

Johan blir åtta år om några månader,

...å nu fyller lillebror sex år!!!

Hoppsan vilket nostalgiskt inlägg det här blev!

Hoppas du kunde hålla dig vaken?!