Trögt...

Jag är så FRUKTANSVÄRT trött för tillfället...

Eller "tillfället", förresten!

När jag tänker efter har tröttheten segat sig fast sakta men säkert under våren,

för att under hösten ta ett rejält tag om mig!

Vad handlar det om...?

Mest sånt jag inte kan och bör skriva om här.

Tankarna bara yr, och jag får ingen rätsida på dom.

I huvudet beskyller jag andra, mig själv, omvärlden, mig själv, jobbet, mig själv bla bla bla bla...

Självföraktet har antagit gränslösa propotioner.

Kan sova hur mycket som helst, men är oförmögen att gå och lägga mig i tid...

blir apatiskt sittande framför tv:n, framför datorn...

Jag känner igen den... gropen!

Jag har varit här nere och kravlat förut...

 Jag känner igen känslan av att vara tvådimensionell... 

Det suger!

Här, på "mumlet", vill jag för det mesta ha en ganska glad och positiv,

ibland kanske lite ironisk, framtoning.

Just nu känns det svårt...

Jag hoppas på bra dagar - dom måste ju komma nångång?!

Så snälla du...

Ge inte upp, även om inläggen är få varje vecka...

Det gläder mig att du tittar in!

Peter har ordet...

Jag lämnar här över tangentbordet till min man,

som har nåt fint att berätta...

Varsågod Peter!

När man blir pappa för första gången studsar känslor och tankar runt i huvudet på ett sätt som gör att det är svårt att riktigt identifiera dem. Jag minns dock några av tankarna jag hade när förlossningen var över och Johan låg där på Camillas bröst och sov. En av tankarna var att Jag skulle försöka att aldrig göra honom besviken...En annan var en fundering över hur det där lilla knytet , som var Johan, skulle kunna bli stor nog att följa med och fiska och jaga..

Nu har i och för sig båda grabbarna följt med ut i skogen tidigare, men då har det inte handlat så mycket om jakt, utan mer om fika vid brasan och skogstillvänjning. Nu blev det i alla fall så att johan frågade mig igår kväll, ifall han kunde få följa med mig ut i skogen idag. Jag skulle släppa Bellman och förhoppningsvis få höra ett ordentligt hardrev. Jag var lite fundersam. Det skulle ju inte gå att bara åka hem och lämna hunden i skogen ifall J skulle lessna. Och en hund som jagar kommer sällan tillbaka precis när det passar husse, men jag sa i alla fall ok.

I morse väckte jag försiktigt Johan och han vaknade lätt och klättrade ur sängen. Vi satt strax i bilen, och förväntningarna från J var ganska höga. Redan på väg ut till jaktmarkerna såg vi två rävar som jagade i vägkanten. Spännande! Fast båda hann försvinna innan jag fått fram kameran.



Det första vi såg när vi kom fram till skogarna där jag jagar var två tjädertuppar som promenerade fram på grusvägen. En dök ner i diket, men den andra fastnade på den här bilden.




Precis innan vi kom fram till det ställe vi skulle parkera sprang ytterligare en tjädertupp över vägen. Här har vi parkerat, tagit på ryggorna och satt igång hundpejlen. Bellman virrade fram och tillbaka och kände förmodligen fågellöpor överallt..




Minusgrader och tidig morgon. Inga handskar i packningen. Vi letade fram en tjärstubbe och tände dagens första brasa. Skönt! Vi passade också på att äta lite choklad, dricka te och färglägga en målarbild.




J - Men pappa, är det bara så här du gör när du jagar?
P -Tja, men det blir ju lite mer spännande när hunden börjar driva, försökte jag förklara....
J -Det gör inget. Det här är jättemysigt i alla fall....
"Man smälter ju inombords trots minusgraderna"




När Bellman kom tillbaka gick vi vidare och när Bellman sedan hittade något som luktade spännande drog han ivä över ett hygge. Där gjorde vi brasa nr 2. Vi hann knappt plocka fram smörgåsarna inna vi hörde hundskall som drog iväg i fjärran. Två kilometer, spikrakt norrut.....Knappast hare. Efter en timme ungefär var hunden tillbaka igen. J och jag satt och pratade hela tiden. Oj så trevligt. J trampade ner i ett djupt hål också, och blev sjöblöt om en fot, men han klagade inte det minsta. han visade upp hela sitt bästa register hela förmiddagen.



Jag funderar dock på att komplitera pojkarnas jaktklädsel med en röd keps... på bara några meters håll är det svårt att finna en liten pojke om man släppt dem med blicken i några sekunder.



På hemvägen såg vi ytterligare en tjädertupp och vi blev lite sugna på att prova att jaga fågel innan vi lämnade jaktmarken. Vi stannade och lockade järpe med visselpipa och det tog inte lång stund innan vi fick skjuta en. Den tog vi tyvärr ingen bild på. Johan tyckte det var en mäktig smäll, och han var väldigt ivrig när vi skulle hämta fågeln. När vi satt i bilen såg vi den här snygga tjäderhönan i vägkanten. Snacka om lyckad jaktpremiär för J. Vi såg massor av djur, hunden drev, fikar var gott och solen sken...Jag ler fortfarande och känner mig jätteglad över att lillebror redan bokat in att få följa med nästa helg!



Nu lämnar jag över tangentbordet till nyblivne jägaren, Johan.

-vi sköt en järpe också såg vi 5 tjäder tupar.

♥-----------♥----------♥

Tack för er jaktberättelse Peter och Johan...

Nästa vecka blir det nog Alfons tur:-)

Håll ut!

...inom kort kommer Peter med ett inlägg här,

om dagen han så sett fram emot i drygt 7 år!

Här.

I

denna

blogg.

Inom

kort!

Håll ut!!!

Rotsellerins lov!

Var så sjukt sugen på gratinerad rotselleri idag så...



Själva knölen innan den skivats, förvällts och lagts i ugnsfast form.



Svamp, kantareller och champinjoner, stuvningen till gratängen.







Rostbiff på 125 grader i 1 timme och en kvart.





Salladsinnehållet.




Dukningen...




...och anrättningen i närbild!

Blev skitgott!

Varsågod, ett middagstips!

Zzzzzzzz....

Hello friday, var har du varit

hela veckan?

Tröttheten vet inga, INGA gränser!

Paniken har redan infunnit sig över att jag vill sova två dygn,

 samtidigt som jag inte vill missa en minut av ledighet med familjen...

Omöjlig ekvation jag vet, men så ser mitt liv ut just nu!

...och under tiden jobbar barnen med play-dough.

Master Yoda

Extreme close -up på densamme!





"Ett stort steg" (?)



Den som sett Barnprogrammet höjdarna
vet att det här ser ut som "Bebben"!



 









Fullmåne.

Då jag och grabbarna gick kvällsrundan med jycken ikväll,

upptäckte Alfons att månen "höll på att gå upp" bakom ett av alla moln.

Då molnet nästan helt hade passerat, såg vi att det var fullmåne.

Alfons: Mamma, det är full måne! Månen kanske fyller år?!

Jag: Ja, kanske det. Vi borde nog sjunga för den!

Johan: Ja, det gör vi!

Så då sjöng vi...

"Ja må den leva, ja må den leva, ja må den leva i miljontals år!

Javisst ska den leva, javisst ska den leva, javisst ska den leva i miljonta-als år!

Ett fyrfaldigt leve för månen, den leve.

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!"

Johan: Det där var nog ganska ovanligt... Att sjunga för månen?!

Alfons: Knasigt alltså!

Jag: Äh, den blev nog glad, för det händer säkert inte så ofta. Det tycker jag vi gör varje fullmåne!

Grabbarna höll med...

så nu har vi en ny tradition,

så det så!

(OK... kollade in en kalender och såg att det var fullmåne först den 23:e!
 But who gives a rats as?!)

Mamma, kolla...

Alfons alldeles nyss:

Mamma, kolla hur läskig jag kan vara!

Ganska söt tycker jag...

och smutsig :-D