Mors dag...
Igår kom jag ihåg att det var idag, men i morse kom jag på det först då min familj kom å sjöng
"Du är så fin och vi tycker om dig" med frukost och present på sängen!
Kanske är det inte en dag som måste firas, men visst är det fint att den koms ihåg,
det kan jag inte förneka...
Jag har funderat en hel del över hur det är att vara just "mor" och om jag gör ett hyfsat jobb eller inte?! All min ängslan till exempel - den kan knappast komma på pluskontot!
Från det att de låg i min mage har jag oroat mig för att de ska dö ifrån mig på ett eller annat sätt!
Som små pyttebebisar har jag vakat över deras andning, mosat maten och skurit allt i minibitar, allt för att kvävningsdöden skulle undvikas! Johans två första levnadsår satt jag aldrig ner och såg ett TV-program då jag, med några minuters mellanrum, var tvungen att gå och kolla att han andades. I slutet av år två föddes Alfons och vid det laget var jag en ganska sliten och trött person som inte riktigt lyckades upprätthålla samma militäriska disciplin på bevakningen... Jag grät och förstod att Alfons sannolikt skulle dö för att jag var så trött att jag glömde kolla honom var femte minut...
Nu är de 10 och 12 år gamla. De har, tack och lov, överlevt så här långt...
Jag är inte längre orolig för att de ska sätta i halsen... inte så ofta i alla fall...
Nu handlar oron om andra saker:
Farliga människor, farlig trafik, ojusta kompisar, onyttig mat, spelberoende,
frånvaro av fysisk aktivitet, hål i tänderna, skolresultat...
Jag är rädd för att jag, i min ängslan, inte låter dem utsätta sig för situationer de måste klara sig ur... Att jag inte låter dem vara "Ronja Rövardotter" som
"aktar sig för djävulsgapet, vildvittror och grådvärgar"!
De skulle klara det!
Det är jag som inte riktigt klarar av det...
Mycket på minuskontot alltså...
Pluskontot då?!
Johan och Alfons är två fantastiska pojkar.
Omtänksamma.
Snälla.
Roliga.
Smarta.
Kärleksfulla.
...väldigt mycket kan de tacka sin far för, men nåt kanske jag också har gjort rätt?!
Alfons och Johan
Att få vara er mamma är verkligen det allra vackraste som hänt mig!
Ha tålamod med mig snälla ni, jag gör oftast så gott jag kan!
Tack för att ni finns och tack för en fin "Mors dag"!
Jag älskar er hela dagen, hela natten.
alla dagar, alla nätter,
till evigheten och tillbaka och hela vägen runt!
Glöm ALDRIG det!
//Mamma
